Hittills känns det som att det det bara blir svårare och tyngre för varje dag att vara tvåbarnsmamma. Nog för att Emelie har tandproblem och därför skriker men sen då den tanden tittat ut kommer det en till tand och det skriks igen.
Hur läser man saga åt den äldre då man har en gråtig bebis i famnen?
Man kan knappt hålla i boken och bläddra måste den äldre hjälpa med. Sen hör man inte vad man läser och man hör inte den äldres miljoner frågor. Det går inte att koncentrera sig alls och det går inte att lugna ner den minsta. Man blir bara irriterad. Alla blir.
Sen känns det bättre då man kramats och den minsta somnar. Den äldre ropar "älskar deeeeeej, puuuusss pusss. heejdåååå. haaaa så rooooliiiit. Lycka tiiiiillll ". Då man går ner för trappan.
Men jag är så trött. Jag orkar inte prata och jag orkar inte vänta tills mannen kommer hem.
jaa, det är knepigt. jag tycker också deT blir svårare vart efter den yngre växer. en nyfödd är ju pice of cake nu! ja kan int släppa tanken, vad faan gjorde man då man va så trött när man hade bara ett barn?! ojojoj.
SvaraRaderafaktiskt ser jag fram emot att pojkarna ska bli några år äldre så man får lite mera tid för sig själv och att de kanske kan börja sysselsätta sig själva, ens lite ;) fast på samma gång längtar man ju aningen efter en ny liten bebis <3 men nää, tänker man efter lite sku det kanske vara riktigt riktigt smart att planera in en trea tills boysen går i lågstadie o förskolan ;)
försök o orka gumman! kyllä se siitä! kram!