Lycka är att ha två sovande barn. Bara vi skulle ha större säng skulle vi nog alla fyra sova tillsammans.  Klimpen (Emelie) sover mellan oss allt som oftast och då saknar jag tjejen som sover i eget rum så morgnarna hon kommer tassande till vår säng njuter jag i hemlighet medans Mathias får kämpa att sova vidare. Då ligger Bellis oftas på mig och mini klimpen är som Mathias och ska svänga ryggen till för att kunna sova.

På tal om lycka vågar jag nästan påstå att som vi bor nu gör mig lyckligare än hur vi tidigare har bott. Vi är ute nästan hela tiden och doften från sjön gör att man blir lugn i sinnet. Alla vardagssysslor och tjafs känns så meningslösa och små och det är inte mycket vi ser på klockan om dagarna mera. Det är inte så farligt att  golvet borde dammsugas, det är inte så farligt att vi äter lunch senare än vanligt och har inga planer för kommande veckan. Det känns så skönt att ta med sig morgonkaffet ut då Bella ska leka, att läsa bok på bryggan medans Bella fiskar och Emelie sover. Att varenda dag försöka gå till bygget och plantera i grönsakslandet men hela tiden skjuta upp det till nästa dag för det är inte så bråttom.

Annat är det med mannen i familjen som vareviga dag är och sliter och stressar på bygget, nu klockan 00 är han ännu där men igår på midsommar afton kom han faktiskt hem redan på eftermiddagen. Annars är det nog sena kvällen.

 '