Imorgon skall jag till skolan igen. Igen, trots att jag bara läser en kurs, 2 förmiddagar i veckan. Känns det som att de hela tiden är kvällen före.
Jag trivs i skolan, jag kunde lätt sitta där dagarna igenom. Men läxorna är så krävande!
Ämnet kräver ändå så pass mycket fokus att jag lätt kommer av mig då någon av barn har nåt på hjärtat. Kvällarna brukar gå snabbt förbi och spenderats ofta med emelie då hon brukar vara vaken till en tio. Och då är jag så trött så jag bara vill sova.
Jag försöker påminna mig själv om att det nog inte är meningen att studera nu. Att det bara är bonus till mig själv ju mer ja kan läsa, men att jag snabbt måste trycka på bromsen om det blir för stressit. Men jag vill ju inte, samtidigt vill jag stoppa tiden och bara njuta av att barnen är små.

Nästa höst ska jag studera "heltid", nog borde man med gott samvete kunna ta dagen som den kommer och inte jäkta ännu då det går. Int är det så bråttom.