Inspirerad av Josefin bakade jag och bellis scones till lunchsoppan, scones var nog perfekt att baka med en liten som vill mycket men är eeh.. lite klumpig. Och dom blev ju helt okej om än lite tjocka, men goda!

Nu har dottern sovd heela natten själv i egen säng och eget rum, bara så där!
De går bra då pappa nattar :) Nu kommer pappa natta ännu 3 dgr frammåt så kanske jag skulle ta tummen ur och fortsätta med att hon ska sova i egen säng sen.. Men lättare sagt än gjort, tips någon?
Problemet är då att hon ska kramas hela tiden och jag har provat med att säga att vi kramas mera senare men då blir hon helt hysterisk, och att sträcka och lyfta henne i famnen tusen gånger orkar jag liksom inte..
Skulle inte hon bli så hysterisk att hon faktiskt skulle hyperventilera, skaka och spy av att jag säger gonatt och försöker lugna ner henne med att prata så skulle det vara mycket lättare. Jag förstår inte hur hon kan vara så rädd att jag går ännu, jag kommer ju alltid tillbaka!
Hur har ni andra gjort?

Nu då illamående så gott som försvunnit så har istället bröstbränna tagit över! paaahh! och helt knasig bröstbränna, det strålar till ryggen och känns som att man har stora klumpar som far längs ryggraden. normalt?

Så istället för att jag springer och spyr före och efter varenda måltid försöker jag gnugga ryggen mot nån vägg lr så försöker jag få bella att "knacka" på min rygg (kan ju inte säga åt henne att hon ska slå mej på ryggen heller då hon inte annars får slå)

alltså guuud, i nyaste kaksplus tidningen har dom betygsatt 10 olika bilbarnsstolar och nästan, om int alla är framåtsvängda!? och dom säkraste stolarna finns int med över huvudtaget! vaaaarför?? varför varför!?


annars så har vi det bra hos mommo fasst vädret är helt kasst. Fick också känna första "sparkarna" på förmiddagen, jag låg på rygg med ena handen på magen och plötsligt kände jag hur ena sidan av magen steg och man kunde tydligt känna att det nog var någon där! Dessutom har det hemska illamående jag haft minskat rejält. typiskt då vi är här och jag skulle bra kunna ligga på soffan dagen lång! v. 17 börjar nu!

jätte bra skrivet, jag håller helt och fullständigt med! klick

Då var bostadsmässan avklarad! De gjorde gott att kunna gå in och faktiskt känna hur stort så och så mycket kvadrater känns. Vi behöver nog inte ett 200 m2 hus som vi en gång tyckte bara planeringen är bra! Mathias fann sitt drömhus och jag fann mitt dröm kök och vardagsrum. Och Mammuttihirsi vore bra!

Bellis var på villan med fammo,faffa &kusinerna. Det skulle nog ha varit allt för tråkit,slött och vuxet för henne. Antingen skulle hon vara mindre, 1 år neråt eller så 17år för att kunna med gott samvete ha med henne.

       

mmm.. mysli..

Gullegrisen pratar mycket om syskon om dagarna. Alltid då vi träffar nån liten med en ännu mindre brukar jag poängtera att dom är syskon och du får också syskon sen. Tänkte att de kommer mindre som en chock sen om man jag börjar förklara lite i taget tidigt men börjar nu fundera att kanske det redan gått lite till överdrift, hon verkar fundera massor på det och kan kläcka ur sig mittiallt som igår "neo, syskon??" och som nu idag  "moffa å betti syskon?"

Sen är det obehagligt då vi busar och hon börjar hoppa på min mage, då brukar jag säga nått liknande " mamma har syskon i magen du kan inte hoppa sådär, hoppa på pappa iställe" så säger hon direkt " bella har åxå syskon maaagen!!" okej :D

Nu torde vi få hem pappa snart <3

Min gullegris Izabelle blir snart 2 år, hon har växt och lärt sig så mycket det senaste halvåret!
Hon pratar 4 -ords meningar, säger till då hon ska kissa fasst hon har blöjan på (vi måste nog sluta med dendär blöjan nu).

Mycket kan man förhandla med henne fasst hon har väldigt stark vilja, vi kompromissar rätt mycket här hos oss och oftast går det bra.

Hon kan en massa saker och det mesta vill hon göra själv men ibland vill hon vara liten och leka bebis/docka och bli vaggad i famnen.

Hon har bra humor och tycker om att skämta. Hemma pratar hon ofta om Wendy, Mikaela, Joel och andra vänner och vill leka men då vi kommer bland andra barn blir hon tyst och fundersam och först hemma pratar hon glatt om dom och lekarna. 

Hon är så duktig min tjej och jag är glad jag kan vara hemma med henne så mycket som jag är. Jag är stolt över henne och hon kommer att bli världens bästa storasyster!