Sovande barn i bilen själv

Det har blivit ganska ofta som båda barnen somnat i bilen då vi är på väg hemmåt och jag brukar då passa på att handla några måsten utan att behöva kånka in barnen. Jag brukar parkera så nära dörren som möjligt och låsa bilen innan jag springer in.

Hönsig som jag är springer jag igenom butiken och ofta tar det 6 minuter ( tar ofta tid) för mig att handla men värst är det då de är kö vid kassan och man börjar fantisera en rad olika hemskheter som kunde hända barnen medans man stod där och svettades. Rån, kidnappning eller bara det att barnen vaknar och gråter.

Så nyligen fastnade jag i kassan pga problem med kortavläsaren då jag skulle betala, så jag påpekade åt kassa"tanten" att det var typiskt med krångel då jag hade bråttom och hade barnen sovandes i bilen utanför. Kassörskan påpekade att det inte är så bra att lämna barn i bilen pga brandrisken och just efter att hon berättade det fick jag det betalat och skyndade mig iväg. 

Men jag lämnade ändå och fundera på den där brandrisken och jag förstår inte riktigt vad hon menar.  Inte börjar en bil och brinna sådär bara mittiallt eller? Motorn av och allt?  Eller tror hon att jag hade igång bilen? Huj, en kidnappare kunde ju då bara hoppa i och köra iväg med barnen! 

Har ni lämnat barnen i bilen och har ni isf bilen igång då? 

Oj, dihe småbullorna. Ibland kan jag tycka att dagarna bara rinner iväg fast vi oftast inte har bråttom någonstans. De senaste veckorna har vi tagit det lugnt och mest varit hemma.
Tagit dagen som den kommer och jag har stressat mindre. Det har varit så skönt att bara få slappna av och inse att vi behöver inte planera in roliga saker att göra och åka bil hit och dit, utan man kan bara vara hemma. Bygga koja, hoppa i sängen, baka, städa, vara ute och bara ta dagen som den kommer.
Men nu börjar vi nog alla lite klättra på väggarna här och bara minsta tösen frisknar från sin Öi ska vi nog leta oss ut. Kanske gå på stan eller leka vid öppet dagis tror jag.

Denhär veckan har vi tandläkar-rumba för alla
tjejer i denna familj, jag och bella imorgon och emelie på fredag, det blir spännande..

På husfronten händer en massa då Mathias är på pappasemester.
Vi har fått spis och mellanväggar och golv och tak och murade badrumsväggar och och en massa.

Kanske vi nog kan flytta in om ett år!

Vår lilla Emelie blir 9 månader nästa vecka. Hon är en liten envis tjej som har så bråttom och vill så mycket. Hon tog sina första steg några dagar efter att hon fyllde 8 månader och nu vill hon springa lika hårt och hoppa lika högt som sin storasyster. Några dagar sen sa hon mamma första gången och det låter så gulligt, "maaa-ma". Nu säger hon maa-ma dagarna i genom.. En kväll sa hon också "paap" då vi uppmuntrade henne att säga pappa. Snart är hon stor vår bebis!

Hon är också ordentligt flunssig första gången nu och haft svårt att sova om nätterna, två nätter på snart 9 månader är ändå mer än ok. Hon är ganska mammig och ska följa med mig överallt, men det är säkert mest för att hon är sjuk.
Storasyster är helt klart bäst men hon är snabb på att "skvallra" åt mig om hon inte får vara med och leka.
Överlag sover hon nätterna jätte bra men hon vill sova med mig, inte själv. Tutten har hon mest dagtid och brukar inte vilja ha den på natten. På dagen sover hon 1 till 2 ggr och längden varierar. Hon får sova då hon är trött och vakna då hon är utvilad.
Maten äter hon bra och hellst av allt vill hon plocka i maten själv, annars vill hon ha en egen sked. Hon har 6 tänder, två nera och näästan 4 på övre raden.

Edit: Så int någon ska tro att allt är en dans på rosor så måst jag lista några väääldigt irriterande grejjer med lillan. Nr. 1 Haaatar att åka bil! Somnar int hon före jag får henne fast spänd i bilstolen så skriker hon tills hon slipper bort. Alltid! Det har hållit på nu i snart 9 månader. De var precis likadant med större tösen och gick om då hon blev så stor att hon fattade att vi int kommer från punkt A till B utan att köra bilen.
Nr. 2 Ska stå i stolen, krypa på bordet och upp i trappan och blir så hiskelis arg då jag tar bort henne. Jag förstår att de hör till och alla ska gå igenom det men det är såååå irriterande då hon sen skriker i 5 min och sen dit igen, och sen skrik, och igen och igen och igen.

Underbara Izabelle 3 år 

                     Underbar, snäll, liten, stor, omtänksam, envis, pratkvarn, funderare, känslig

Hon tycker om det mesta som att buusa, springa ute, cykla, klättra, dansa, sjunga, pyssla, modellera, åka på äventyr. Dammsuga, baka och laga mat är också roligt för det mesta.

Egentligen finns det få saker hon inte tycker om att göra, men hon är skeptisk till att simma, men då hon väl är i vattnet tycker hon det är roligt. Rita gör hon sällan och tycker mera om då jag ritar och hon får se på. Hon klär oftast på sig själv och tycker det är roligt att välja kläder men lika ofta vill hon leka bebis och jag ska jag klä på henne. Hon sover ibland utan blöja och det brukar gå bra om jag väcker henne då jag går och sova och har henne att kissa på pottan, men senaste gångerna har hon tagit illa upp då jag kommit och väckt henne och sagt att "jag går själv då jag måst!!" så ibland har hon klara hela natten och ibland kommer de i sängen på morgonen. Men det är nog så det är i den åldern. 

Jag tycker hon kan kompromissa och resonera jätte bra för att bara var 3 år. Det är sällan hon får dom klassiska "trotsanfallen" tack vare att hon kan prata och förklara så bra, och jag pratar och förklarar åt henne. Är det sånt vi måste göra som hon inte vill (t.ex till butiken) förklarar jag varför vi måste och då hon märker att hon inte har någon annan lösning att komma med går det bra att åka dit. 

Samma sak är det andra vägen då t.ex hon vill ha regnjackan ovanpå vanliga jackan och jag inte riktigt gillar men jag märker ju då jag inte har riktigt något vettigt att komma med för att hon inte skulle kunna klä sig så, så ger jag mig. Men ingen av oss skriker och fräser åt varandra <3

Hon sover oftast inte dagsvilan men ibland då vi varit på något riktigt roligt kan hon slumra till på soffan. Nätterna sover hon bra, mycket bättre än för t.ex ett år sen! Vi läser saga alla tre och pratar en stund och sen går vi ner (Emelie somnar oftast någon timmer senare) och ibland somnar hon snabbt , är hon föör trött gråter hon en stund tills hon somnar men oftast orkar hon tjabla och ifråga sätta varför hon ska sova och inte jag. Så då tjablar vi en stund, men det är inte så farligt. För stunden kan det vara rätt irriterande men bra mycket bättre en gråt och skrik. Och jag vill att hon ska ifrågasätta allting, tänka själv och känna rättvisa och gemenskap och det tror jag faktiskt att hon gör.

SLÖMÅNDAG har vi idag, Bellis börja mittiallt skrika igår kväll och fortsatte ända till morgonen. Känns det som iaf.. Hon har feber och antagligen ont i kroppen, stackaren. Nå, pappa flydde till soffan nångång mitt i natten och vi tjejer samsovde. Turvis väckte dom upp varandra och jag pajjade och pajjade. På morgonen mådde hon bättre som tur, för hon har födelsedag idag. Hela 3 år! Tråkigt att hon måste vara sjuk och ligga på soffan idag. Som tur hade vi roligt igår.

På morgonen kom mommo och jag for på föreläsning som hade blivit inhiberad, kanske man borde kolla mailen oftare. Nå, jag for till butiken och handlade så det inte skulle vara helt bortkastad ensamtid. 6 min tog det för mig att gå in, plocka och betala. Det är snabbt va? Och jag hade inte änns bråttom. 

Typ såhär kan de se ut då man inte har någon syskonvagn mera ;) Såklart har Bella en sovapådagen-period nu då vi sålde vagnen. Nå, nog går det såhär också! Emelie i manducan bara eller så bär ja in Bellis sova om hon slocknat på konstigt ställe.

Imorgon skall jag till skolan igen. Igen, trots att jag bara läser en kurs, 2 förmiddagar i veckan. Känns det som att de hela tiden är kvällen före.
Jag trivs i skolan, jag kunde lätt sitta där dagarna igenom. Men läxorna är så krävande!
Ämnet kräver ändå så pass mycket fokus att jag lätt kommer av mig då någon av barn har nåt på hjärtat. Kvällarna brukar gå snabbt förbi och spenderats ofta med emelie då hon brukar vara vaken till en tio. Och då är jag så trött så jag bara vill sova.
Jag försöker påminna mig själv om att det nog inte är meningen att studera nu. Att det bara är bonus till mig själv ju mer ja kan läsa, men att jag snabbt måste trycka på bromsen om det blir för stressit. Men jag vill ju inte, samtidigt vill jag stoppa tiden och bara njuta av att barnen är små.

Nästa höst ska jag studera "heltid", nog borde man med gott samvete kunna ta dagen som den kommer och inte jäkta ännu då det går. Int är det så bråttom.